Om mitt liv och min sovande blogg.

Det har hänt mycket i mitt liv det senaste halvåret/året, och fortsätter att vara alldeles för mycket.

Bland annat genomgår jag en skilsmässa, som trots att vi är bästa vänner och fungerar bra tillsammans är ett väldigt jobbigt steg att gå igenom! Livet man tagit för givet inser man, är just det - ett liv som man har tagit för givet i bakgrunden medan man har haft fullt upp med att försöka sköta hus och jobb och barn och sig själv. Man får omvärdera, chocka igång sig själv, och börja om från början.

Jag har också gått ifrån att ha diagnosen kronisk depression, till diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Jag är glad, för sjukdomen har inte mig i sitt grepp (än) och jag kan leva relativt normalt, sköta mitt jobb och mina relationer. Men visst blir det krävande för min omgivning under mina värsta skov. Tack och lov att jag är påläst och har intresset att läsa på så att jag kan göra det bästa för att hantera min sjukdom och dess konsekvenser. Vi märkte av min sjukdom, och sökte hjälp, efter att jag började få maniska skov som följd till att min depression behandlades med antidepressiv medicin. Som följd slutade jag med min medicin, till förmån för en ny som det visade sig att jag inte tålde. Efter att jag försökt klara mig utan min gamla antidepressiva medicin, men hamnat i en riktigt djup och flera månader lång depression, började jag med min medicin igen och tog beslutet att jag hellre har mina milda maniska skov än jag försöker leva utan livslust.

Jag har fått utvärdera mitt liv på nytt. Och det som känns viktigt förut känns på en gång inte så viktigt! jag har bundit upp mig i så mycket, hobbies, fritidsaktiviteter, grupper på internet och gud vet vad. jag orkar faktiskt inte, och först nu känner jag mig stark nog att säga det! Resultatet av att försöka orka allt var ju att allt föll och inget blev bra istället. Ja, som den här bloggen. trots att det handlade om något jag älskar, och om min utveckling, så fanns inte orken där. Eller kanske just därför, att det handlade om min utveckling, mina åsikter och att jag skulle komma ur mitt skal och hitta mig själv igen.

Nu vill jag återuppta bloggen, men det innebär att jag rensar bort mycket annat i mitt liv. Till exempel innebär det att jag säljer tusentals "prylar" - smink, nagellack, samlingar av olika slag, bra att ha-saker och allt möjligt, för att lägga det gamla bakom mig och inte känna mig nedtyngd av ting! Ni som har en sundare relation till saker än jag har kan fynda i min blogsale där jag lägger upp allt som går att sälja och skicka. *hint hint* ;-) 

Det handlar inte bara om att sälja saker dock. Det handlar om att rensa i sitt känslomässiga liv. Att slänga alla gamla händelser man hakat upp sig på och återberättat för sig själv där man legat vaken på natten. Att släppa på sina livsregler och gamla förutsägelser och inte haka upp sig på vad ANDRA tycker att man ska göra eller hur de tycker att man ska leva sitt liv. Att våga stå upp för mig själv, att vara ärlig med min sjukdom och mina känslor är stort för mig! Jag vill vara accepterad för mig och den jag är på riktigt, annars kan det väl liksom kvitta??!!

Jag vill med det här inlägget rikta ett jättestort tack till de som tidigare följde min blogg, och som jag hoppas kommer tillbaka till den när den startas upp igen!
Jag vill också riktga ett tack till alla er som köper saker i min blogsale, det betyder otroligt mycket för mitt känslomässiga jag att kunna släppa saker och känna att de hamnar i hem där de är önskade och använda istället för maniska samlingsobjekt!
Jag vill också tacka min (än så länge) make, sambo, föräldrapartner, eviga kärlek Philip för allt han har gjort och gör för mig! På väg mot en ny framtid tillsammans, vad än den relationen visar sig landa i, känner jag mig trygg att ha dig vid min sida!!!

Hoppas att vi ses i framtiden!!!